När sommar’n var som skönast kom hösten till min dörr
fast solen sista strimma lyste mer än
nånsin förr
Just i den stund förstod jag att livet är så skört
Det var
evighetens vind jag hade hört
Och i
vinden växte sången som värmde hav och mark
och jag var så förundrad att den kunde va’
så stark
Att stå mitt i en kör va’ bland det finaste jag känt
och det var som om Gud var dirigent
Jag kan höra hösten sjunga när det
skymmer över havet
Är det evighetens försmak som jag ser
Kan det nånsin
va’ så vackert som när solen just gått ner
Och man frågar sej - Vart sommaren tog
vägen
Visst är
livet som en sommar - som vi njuter mens vi kan
Och begränsad
är den tid som vi kan ägna åt varann
Varje
höstlöv bär ett minne där det ensamt fladdrar bort
Om en
sommar som var alldeles för kort
Jag kan höra hösten sjunga när det
skymmer över havet
är
det evighetens försmak som jag ser
Kan det nånsin
va’ så vackert som när solen just gått ner
Och man frågar sej - Vart sommaren tog
vägen
Text
& Musik: